__________________________________

__________________________________

Vincoloppet

CykelPosted by Edvin Wilson Mon, May 22, 2017 22:33:40
Igår morse körde Diana ner mig till Sövde, lite norr om Ystad. IK Vinco stod som värd för årets tredje swecup som också var en deltävling i den dansk/svenska Öresundscupen. Det innebar att en hel del duktiga danskar fanns på plats och gjorde tävlingen avsevärt mycket hårdare.
Då min kropp av förklarliga skäl har varit ganska usel den senaste veckan så hade jag inga enorma förhoppningar inför atart. Att ta sig runt utan att ryggen skulle haverera totalt var enda riktiga förhoppningen.
Banan var väldigt fin. Vinden bjöd upp till dans längs de skånska fälten men för en gång skull var jag tvungen att hålla mig lite passiv. Efter en knapp tredjedel av tävlinge tyckte jag det gick lite väl sakta. Jag sträckte ut min hals likt en ståtlig giraff, beskådade luckan mitt i fältet och insåg att jag satt på fel sida splitten. Även om man antagligen var bättre för ett år sedan så är man inte sämre än att man kunde lägga i ett par växlar till och köra sig upp till den grupp som utgjorde tävlingen. Jag var sista man att komma med det som visade sig skulle bli perfekt träning inför vätternrundan. I ganska många mil gick de flesta av oss ca 20 i täten runt och avverkade en annars lite tråkig fas under tävlingarna. Med ca fem mil kvar började det bli körning och framförallt danskarna var aktiva. Oavsett hur dålig man känner sig kan man ju inte låt bli att köra när det finns fler som är sugna. Med ett och ett halvt varv kvar till mål hade det bildats en fin grupp i täten som jag tyckte hade varit perfekt om vi höll undan hela vägen in, men som vanligt i cykel så har olika lag sällan samma agenda och vips var vi säkert femton man i täten igen. Duon som senare körde hem de två första platserna gick med ca 35km kvar. Så blir det när folk antingen är trötta, fega, onödigt taktiska eller vad det nu må vara. Oavsett hur man kör så finns det många som alltid går med men verkar ha någon allergi mot att ta sin förning. Det resulterar i att det är ofattbart svårt att komma ner i den grupp man befinner sig i för att kunna stöta på nytt. Det i sin tur medför att man måste ta till ormen för att locka förbi sig någon motståndare. Jag körde ormen igår. Då är det inte mycket action i tävlingen. Dock hjälpte inte ormen. Jag fick successivt sänka farten och till sist kom fransosen Pierre, tävlandes för Stockholm, med en attack. Jag körde ikapp och hamnade åter längst fram. Lönlöst med mer ormar. Fortsatte trampa i ett attackinbjudande tempo och efter ett par minuter gick sex (tror jag) man iväg. Fortsatt ingen respons från de övriga så i efterföljande backe ställde jag mig upp och körde ifrån spets. På toppen var jag ifatt och vi som nu jagade duon i täten jagade inte så intensivt. Någonstans med fyra mil kvar av tävlingen hade jag lite tröttnat på just tävlingen. Jag tänkte mest på att det blir väl kul att ta över ledningen i swecup och på när jag ska boka nästa tvättid. När kommer jag hem inatt? Hur många bultar finns det i Ölandsbron? Hur långt har den där schäferhunden som springer med klungan i sin trädgård varje varv sprungit idag? Ja fokus låg inte helt på tävlingen och helt plötsligt var den över. Jag slutade 8a vilket ändå får vara hyfsat med tanke på förra helgen. Nu leder jag swecup vilket gör att jag får hålla fokus hela Ringenloppet.
Ikväll var jag trött. Bättre blogg nästa helg utlovas. Gonatt!