__________________________________

__________________________________

SM Linje

CykelPosted by Edvin Wilson Sun, June 25, 2017 22:27:52
Igår limmade jag på ett par Vittoriatuber på ett hjulpar jag precis köpt från mina vänner i Joker Pro Cycling. Mina gamla Mavic Cosmic Carbon är i ärlighetens namn för tunga för att använda på Burseryds hårda bana så när man rullade till start med avsevärt bättre cykel än tidigare i år, ja då fick man positva känslor.
Jag fick rulla fram till start som en av de sista uppropade men idag var jag taggad så det dröjde inte många hundra meter förrän jag hade knött mig upp till täten för att kunna ha full kontroll på tävlingen. Mastern släpptes och fri fart rådde. Jag var aktiv inledningsvis för idag hade jag ingen lust att hamna på efterkälken och jobba i underläge. Min taktik är att gå i utbrytning i en grupp som både Tre Berg och HVR var nöjda med. Dagens första riktiga utbrytning är jag dock inte representerad i då jag anser att konstellationen är för svag samt att för få Tre Berg och HVR är representerade. Mycket riktigt analyserat. Lokomotivet Alexander Gingsjö kör ensam ikapp utbryningen när vi går in på grusvägen för tredje gången. Det blir ett perfekt läge att skapa en ny grupp så jag duttar Micke Olsson i ryggen och säger att nu kör vi. Vi fläskar på över backarna och kommer av grusvägen som dagens utbrytning på tio starka man. När man kikar bak ser man att klungan försöker återansluta men vi där framme vill ju motsatsen så vi stretar på tills de ger upp och låter avståndet växa. Tre Berg sitter representerade med Magnusson, Lundgren, Gustavsson och Karstemyr. Men det är inte bara Tre Berg med, det Anderberg också. Den andra halvan av gruppen är jag, Olsson, Ahlstrand samt Höög och Ericsson från HVR. Samarbetet flyter på ganska fint och kilometer efter kilometer avverkas. Jag är inte alls sugen på att äta. Banan i Burseryd är ständigt kuperad och ger inte mycket tid för avslappning. Men energi är viktigt och jag proppar i mig svindyra Umarabars som jag köpt för att få lite variation. Dock finner jag ingen smaksensation utan det känns som en söt slev gammal stel gröt ska sväljas stup i kvarten. Som tur är så är min sportdryck från SIS betydligt godare och ett bra hjälpmedel för att få ner otrevliga bars i magen.
Här är en bild på fångst av mer mat. Foto Christel Sthure Fogelström.

Avståndet är uppe på dryga tre minuter innan det börjar vända. Banan och distansen börjar märkas i benen och det känns som att folk även börjar tänka en tanke eller två på hur man ska komma hem så nöjd som möjligt. Tre Berg är såklart inte sugna på att dra hem en spurtare i världsklass så de börjar att stöta. Ahlstrand har till min förvåning varit väldigt dragvillig under dagen och trots det samt att profilen på banan inte passar honom perfekt så ser han fortfarande oförskämt stark ut. Jag försöker välja noggrant när jag ska gå med och när jag ska vara kall. Det är trots allt min sjunde landsvägstävling för i år och alla i gruppen är potentiella vinnare av den här tävlingen. Lite krampkänningar börjar smyga sig på i benen. Jag fortsätter äta och dricka samt intala mig själv att om jag är trött, är dom andra förmodligen lika trötta. Varför inte se hur de mår om man skickar på i den branta backen på grusvägen? Om jag inte minns fel är det tredje sista gången jag gör ett rejält försök men får med mig nästan alla. Mina ben är inga diamanter och de andra har bevisligen en hel del pasta kvar de också.
Attacker fortsätter i takt med att avståndet minskar till jagande grupp. Ingen kommer någon vart framåt men Höög droppar och Ericsson befinner sig i samma sits som vi övriga icke Trebergare. Gruppen är för jämn. Tillslut får Olssons visdomsord gehör och vi börjar snurra runt för att ge oss själva utrymme för att börja om ut på sista varvet. När vi kommer ner på landsvägen igen efter sista målpassagen börjar nya attacker och den jagande gruppen kommer allt närmre. Jag är lite krispig men provar en kontring i förhoppning om att plötsligt händer det. Vänder mig om och ser att Ericsson kör in mig med Karstemyr på hjul. Jag hinner tänkandes ifrågasätta varför han inte låter Tre Berg plocka attacker från oss andra och istället plocka dem. Men alla har olika agendor och på slutet kör man på instinkt. I samma sekund kontrar Kim på mig och jag antar att någon ska plocka ner honom. Det sker inte och han får genast en stor lucka. Jag försöker få igång ett samarbete igen men Kims lagkamrat Karstemyr gör det där så betydelsefulla störandet som hjälper Kim att skapa en än större lucka. Vi andra börjar sätta våra förhoppningar på gruppen som ansluter bakifrån. Sista gången på grusvägen brinner det rejält i påkarna men jag kan inte ge upp nu utan ignorerar krampen och biter mig med gruppen över. HVR är nu tre man i vår grupp och jag vet att de förmodligen måste få hjälp för att sy ihop det. Men jag måste vara kall för om jag kör så vinner jag inte. Jag har kört alldeles för mycket genom åren, nu är det dags att satsa allt på ett kort; ett upplopp som passar mig.
Det blir dock aldrig någon kontrollerad jakt in mot mål. Det fortsätts att stötas och det vill sig inte bättre för oss andra än att både Larsén och Wetterhall går iväg.
Ahlstrand som kört riktigt bra idag faller med flaggan i topp och kör hårt för att motverka TreBergtrippeln. Jag positionetar mig bra in på upploppet men ser att vi inte kommer nå bronset om inte Wetterhall får gipsben. Spurten dras igång tidigt men på grund av motvind väntar jag någon sekund till på Lundgrens rulle innan jag ställer ut och tar upp jakten på Weterhall. Jag spurtar ifrån de övriga i gruppen men når aldrig ikapp Weterhall. Det blir den sura fjärdeplatsen.
Jag gjorde vad jag kunde som ensamvarg mot en stark trupp från Tre Berg. Jag är såklart lite ledsen över att det inte slutade några hack upp. Jag räckte inte till pallen och kan inte skylla på något. Jag kör som planerat och förlitar mig inte på någon räkmacka. Jag är stolt över min prestation och såhär är det i cykel. Som det känns nu ska jag skaffa licens ett år till och prova att vinna SM åtminstone en gång till.
Grattis till Tre Berg och tack för att du tog dig tid att läsa min åskådning av Burseryd IF's superba SM-arrangemang!