__________________________________

__________________________________

Kortdistans SM

CykelPosted by Edvin Wilson Tue, July 04, 2017 22:48:09
Idag slog jag på teven klockan tolv när jag låg på golvet och rullade röven över räfflorna på min foamroller. Damerna skulle strax starta sitt Kortdistans SM ett stenkast längre bort men då SVT livesände fanns det ingen vits att bege sig till målområdet för att titta. Isabelle Söderberg var expertkommentator och det var intressant att lyssna på hennes funderingar innan start. När damernas start gick så var det plattan i mattan från början. Redan in i kurva två blev det krasch. Vad hände där? Efter två repriser kunde man notera ett brunnslock i innersväng. Kändes som en bra idé att inspektera just den svängen innan min egen start. Nu tror jag dock att brunnslocket var oskyldigt i just det här fallet. Det såg ut som en precis lika naiv kurvtagning som den jag gjorde på kermesset i Bailulle 2009. Då drog jag omkull och passade även på att fälla klubbkamrat Ove Nilsson när jag ändå var igång. En riktig juniorvurpa som självklart resulterade i svordomar och sura miner. Som tur var gick Henke Åbom och sopade hem den tävlingen vilket gjorde oss alla glada. Glädjen försvann dock en aning då borgmästaren klämde Henke på stjärten under prisutdelningen. Men hur som haver, det är en annan historia.
Klockan sprang iväg, jag pumpade däcken, bytte om och rullade Engelbrektsgatan ner och vidare till tävlingsområdet vid stadsparken. Väl där hämtade jag ut nummerlapparna av just Ove Nilsson som tyvärr inte kunde komma till start idag. Det var dock inte mitt fel.
När damernas rullskidtävling var över rullade jag tillsammans med söndagens suverrän, Dennis Vincent Wahlqvist, in på varvet. Kurva två var inga problem sålänge man inte skar den för tidigt. Banan var fin. Min lottning var sämre. Endast Jocke Åleheim blev uppropad efter. Arrangören drog dock slutsatsen från damtävlingen att lite masterkörning inte var helt fel. Det var bra för det innebar att jag hann köra mig fram till den delen av klungan där man tävlar, innan farten släpptes fri. Min tanke med dagen var att åka med inledningsvis och om det behövdes så skulle jag inte vara rädd för någon förning för att inte släppa iväg något farligt. Taktiken fungerade fint och efter dryga 20min när klungan gjorde slut på Fåglums soloäventyr så infann sig rätt läge. Jag ställde mig upp, klickade två gånger på mitt 105-reglage, och trampade så hårt jag kunde. Jag märkte att jag hade någon på hjul vilket var bra men jag fortsatte köra hårt en stund till innan jag slog åt sidan för att inspektera vad jag hade åstadkommit. Hannes Bergström Frisk hade följt med men vart fan var TreBerg? Jag ville ju ha med någon av dem för det skulle förmodligen gynna utbrytningen. Hålet som jag och den friska fläkten från Ryska Posten hade fått var dock redan för stort för att ens överväga att inte köra på. I detta skedet av loppet ville jag dumt nog bara leverera några minuters tevetid åt mina sponsorer. Det är sällan vi får synas i direktsändning så jag tyckte att tillfället var tvunget att utnyttjas.
Varven gick och Hannes och jag drog halva varvet var. Det flöt på fint och nu kunde man ju bocka av det där med tevetid. Klungan kröp sig lite närmre men vi stretade emot. Dock bryggar Kim Magnusson ensam upp och vi var nu en trio i front. Både bra och dåligt. Jag tänkte att kanske vill Tre Berg hämta andan och sätta press på HVR för en liten stund. Den stunden ville jag i så fall utnyttja till att distansera klunga. Alla vi tre gick runt och när man märkte att Brengdahl och Larsén försökte brygga upp var det bara att köra på lite till en stund. Avståndet växte och jag förstod att idag blir det medalj. Men hur vinner man guld? Min taktik var fastställd. Jag skulle ta en lång förning, lämna över till Hannes på upploppet, låta honom och Kim ta varsin förning i backen upp mot mål och sedan stöta när Kim skulle slå åt sidan. Kim gick dock aldrig med Hannes på upploppet utan skulle vara kall och satte sig på mitt hjul. Inte så smart. För nästan lika mycket som jag ville vinna själv, ville jag att TreBerg inte skulle vinna. Därför lät jag Hannes segla iväg samtidigt som jag kikade på Kim och förundrades över hans agerande. Lite längre bak skymtade jag att Wetterhall jagade solo. Jag tog ett snabbt beslut. Jag lät hannes få ett iprincip ointagligt försprång innan jag började trampa på igen i sådan takt att Wetterhall aldrig skulle få komma ikapp.
Jag drog igång tidigt men styvnade på slutet och Kim passerade. Tvåa eller trea spelar inte så stor roll. Nu vann Hannes Bergström Frisk en värdig seger och blev ofantligt glad. Så glad att till och med jag blev glad. Sen kändes det skönt att åtminstone få bli trea, få en medalj och gå i ekonomisk vinst på en tävling. Eller nja, tog ju ledigt från jobbet så det blev nog skit samma.