__________________________________

__________________________________

Kalmar Grand Prix Elit

CykelPosted by Edvin Wilson Sun, August 06, 2017 22:14:52
I fredags började jag morgonen med att konstatera det faktum att om jag hade haft en uppblåsbar kajak hade jag kunnat paddla mig ner längsmed rännsten hela vägen till ICA city och köpt frallor till frukosten. Dessvärre saknar jag kajak och fick istället fokusera på vad jag skulle göra, nämligen tvätta cykeln.
För cykeltvättandets skull är regnet egentligen bara bra. Man slösar inte så mycket tvättmedel, och inte vatten heller för den delen. Trädgårdsslangen kändes överflödig, det var lika bra tryck och spridning på Guds gigantiska duschmunstycke.
Med cykeln packad i bagaget rullade Diana och jag iväg mot Kalmar i god tid med tanke på att starten inte skulle gå förrän 19:30. Efter att Diana hade kört länge sa hon att hon var hungrig. Hon tillade att hunger kan man ignorera men att hon också behövde "pudra näsan" och det är inget som går att skjuta på så värst länge. Det blev en hastig vänstersväng rakt in på Pizzeria Vikings parkering i Lessebo och innan jag visste ordet av att hade jag beställt vår sommarjobbare Tuvas favoritpizza, en Hawaii med pommes och mild sås. Den var god och utan att ha läst varken innehållsförteckning eller näringsdeklaration bedömde jag att jag skulle ha kunnat klara en mindre svältkatastrof på enbart den här måltiden. Än var det sex timmar kvar till start så tanken var att den skulle vara mer eller mindre jämnt fördeladi höger och vänster lår där det kändes som om någonting saknades. Kanske var det just en pommespizza.
Vi körde vidare och kom fram till Frimurarehotellet i centrala Kalmar där sju vilda kaniner vaktade parkeringen, betaltoan eller likt en skolpolis såg till att passagen över övergångsstället mot centralstationen skedde på bästa tänkbara sätt. Svårt att säga just exakt vad deras vistelse på dessa femton kvadratmeter berodde på, men söta var dem.
Efter att ha checkat in på rum 42 så insåg jag att benen var i mycket stort behov av rakning och därför åtgärdade jag det. Tiden gick och nu var det dags att skriva in sig. Jag rullade bort mot scenen på Larmtorget och kände bakfälgen slå stumt mot gatstenen. Det var då fan! Nog för att jag inte hade gått ner i vikt idag men inte fan var jag så tung. Det var punktering. Det blev till att byta till träningshjulen och därmed även byta bromsbeläggen en gång till. För på grund av det estetiska ansåg jag att man inte kan starta med högprofil fram och ett Shimano RS11 bak så det fick bli RS 11 både fram och bak.
I startfållan var det trevligare än på bra länge då det blev ett kärt återseende av mina vänner i Team Joker. Ledarbilen trodde han kunde komma tre minuter före start och passera, men det gick såklart inte utan han fick stå still, och istället för att köra master fick han vänta ett varv på att vi skulle hamna bakom honom.
Starten gick och med två danska contitem längst fram gick det dessutom undan värre. Jag tänkte att jag skulle ha min vanliga GP-taktik, men då ett pommes frittes hade motarbetat gravitationen och på nytt besökte min mun redan efter tre minuter och femtiotvå sekunder indikerade det att det var dags att tänka om. Jag försökte rapa mig till bättre känsla i kroppen men det hjälpte inte så mycket. Jag kände mig ganska kass. När man gör det så tvekar man ofta att gå med i attacker, särskilt med träningshjulen på. Man tänker att någon annan måste ju ta det här, det är ju en bra grupp. Men förmodligen sitter merparten med samma kassa känsla av att pizzan inte hunnit ner i benen, eller så tror dem att de har gått och blivit Marcel Kittel och därför enbart ska vänta in spurten.
Jag satte mig i flertalet dumma situationer som resulterade att jag fick jaga en hel del. Så blir det när man inte är bättre. Motståndet var hårt och min form har varit bättre vilket gjorde att allt blev en enda pina och jag var en dålig statist som inte mäktade med en enda attack. Men med ett och ett halvt varv kvar så hade jag sattit mig i en position som kändes bekant. Jag satt på hjulet till Kristoffer Skjerping och framför honom hade Björn Thore, Adrian och Markus i Joker dragit igång uppdraget.
Inför nästa sväng kom dock två stycken ColoQuick-åkare upp jämnsides med mig på vardera sida och klämde ner mig bakom dem. Trist, men inget att säga om. Den taktiken har jag och Truls Korseth använt mot störiga Holländare och Belgare massvis med gånger.
Sista varvet gick fort och jag halkade ner lite till och rullade in som tolva. Inget att skriva hem om direkt men aja, det fanns inte mer att plocka ur kroppen den här gången.
Allt hade egentligen varit frid och fröjd om det inte vore för att dansken Rasmus Bögh Wallin gick och sopade hem tävlingen. Segraren får nämligen sitt namn graverat i en ny gatsten vid målet. Men är det någonstans man ska poängtera sin sexuella läggning så är det väl i Sverige, så det blir nog väl med den saken.
Till sist vill jag bara hänvisa till att bloggen har en lite humoristisk underton. För mig är det helt okej om människor är homosexuella eller tar namn efter olika träslag som i det här fallet. Tycker mest det är kul när så lika språk kan ha ord som är samma, fast med helt annan betydelse.
Gonatt allesammans!